Idag skulle, mina släcktingar komma och fira min 16årsdag. 1 person kom! 1 person!

Imorse dushade jag, sminkade mig assnyggt, blåste håret, plattade håret, vaxade och sprejjade håret... Allt i onödan! 1 person!

Mamma hade bjudit hela vår släckt, den enda som kom var min ingifta moster, dvs min morbrors fru. De e inte så att jag saknar pressenterna, för dem kan ja klara mig utan, men de hade ju varit trevligt att känna sig lite uppskattad...

Nu har vi cheescake som räcker till halva kina.

Igår när jag chattade med min kära vän stalkern sa jag att släktkalaset säkert skulle bli tråkigt. Han frågade om jag hade tråkiga släktingar, nej sa jag och hade faktiskt inte någon bra svar på varför det skulle bli tråkigt.

Nu Max, nu har jag det. Mina släktingar e inte tråkiga, d e bara de att dom avbokar i sista minuten eller alternativt inte avbokar men bara skiter i att komma.

//Buller å bång, ät lite cheescake å håll käften!

Min familj sitter och tittar på någon sjuk film som heter 75. I väntan på att min pappa skulle dona klart med min dator tittade jag på början av filmen.

Det jag då upptäckte var att jag nog är sjuk på något sätt...

Fimen börjar: 

Några ungar ligger och ska sova men bestämer sig för att tjuvringa. En gubbe svarar: Har jag inte sagt att ni ska sluta busringa till mig?

Ungen som pratar med gubben säger självsäkert: OCH, Råttansikte!!! Barnen skrattar gott åt den Oo så lustiga förolämpningen. Sedan hör de någon komma så de går och lägger sig. Alla föräldrar har en fest, därav alla barn som övernattar. Senare på natten går en av killarna upp och det ringer i telefonen, alla sover. Killen (som för övrigt hade glasögon) var den enda som var emot busrigningarna. Han svarar: Hallå? Gubbe på andra sidan luren: Jasså, ni gillar att busringa... Kille i glasögon: Det var inte jag, bara de andra, det var bara en lek. Gubbe: Jag kan en kul lek... Knack, knack... Kille i glasögon: Vem där?

Dörren bryts upp och in kommer en galen kille med svart svart huva (typ som en bödel) och yxa som han svingar i full fart mot den lilla killen. In kommer en av föräldrarna och dör.

Min första tanke är: Fan va snygg den där yxmördaren är!

Detta får mig att fundera över om jag kanske dras till fel sorts killar?

Eller om jag kanske har någon slags mördarfetish?

Det skulle bli en kul kontaktanons: Jag tycker om mysiga hemmakvällar, långa skogspromenader, och om du har snygga armar, en svart huva och en yxa är det ett pluss...

//Buller å bång, ät en ballong!